Idag är det den 17 mars 2010. Den 17 mars 2004 cyklade jag ut ur Falköping med Nepal som mål. Sen dess har jag cyklat nästan 5500 mil genom 67 länder.

I kväll dricker jag en öl för att fira min sexårsdag. Skål!

—–

Efter att vi hade sett vår kanot för sista gången ledde vi upp cyklarna  för en brant sluttning där våra fötter gång på gång tappade fästet i den röda sanden. Cyklarna tycktes vara så mycket tyngre än i vanliga fall. Otympliga. Nyvakna. Ovilliga. Read the rest of this entry »

Inte heller denna gång blir det ett riktigt blogginlägg. Den kommer istället om någon vecka eller så – ifrån Mopti. Denna gång får ni istället ta del av en intervju, någon artikel och en kort, mycket kort, nästan inte existerande filmsekvens – från vår paddeltur nerför Nigerfloden. Read the rest of this entry »

This is Africa

Den elfte dagen på floden passerade vi hjärtat av Haut Niger Nationalpark. Det märktes på ett snabbt stigande antal wildlife spottings. Fast visst hade vi även haft en hel del kontakter med djur under de första tio dagarna. Ett par dagar tidigare hade Helen fyllt år och vi passade då på att avnjuta varsin öl som vi hade köpt i sista sekund innan avfärden ifrån Faranah. Flaskorna hade vi lagt på avkylning i en balja med-inte-så-kallt-flodvatten och när jag skulle hämta ölen för slutgiltlig förtäring skrämde jag livet ur en orm som hade lagt sig i skuggan av baljan för att vila. Read the rest of this entry »

Den Katastrofala Fjärde Dagen

Natten efter den tredje dagen campade vi på några klippor som stack ut i floden ifrån västra banken som små karga halvöar. Precis  som tidigare linkade jag omkring som en puckelrygg innan jag vaknat till på riktigt samt kanske fått ett par tre koppar kaffe i magen. Denna morgon var dock smärtan inte lika elak – ett tecken på att jag började vänja mig vid min nya verklighet som vilsen och förlorad paddlare.
Dagen då katastrofen som så när kom till oss som ett oväder på hösten började stillsamt. Floden var tam, den uppförde sig väl, den var enkel att ha och göra med. Men den lurade oss. Read the rest of this entry »

Det var en gång i Namibia

“While the true course of the Niger was presumably known to locals, it was a mystery to the outside world until the late 18th century. Ancient Romans such as Pliny (N.H. 5.10) thought that the river near Timbuktu was part of the Nile River, a belief also held by Ibn Battuta, while early European explorers thought that it flowed west and joined the Senegal River.”

Idén kom som ett yrväder en afton i juni. Året var 2007. Platsen var en camping i Namibia. Bredvid mig satt Machete-Daniel, Sara, Herve och Sebastian och kanske några till. Vi drack vin ur ett tetrapak och pratade och skrattade. Alla hade vi rest landvägen genom Afrika, fyra av oss på cykel. Read the rest of this entry »

Det finns ett internetcafé i Faranah. Men detta är ändå inget vanligt blogginlägg. Det är egentligen bara några få korta tankar samt en spoiler.

När jag rullade ut mot förorten Kissy Town så var det med en smak av små röda bär. I 13 dagar hade jag i metaforernas värld legat på rygg i mitt hemliga ställe och ätit smultron från ett långt gult strå och slött blickat upp i en klarblå himmel. Jag har naturligtvis inte besökt alla Afrikas städer men om någon snällt frågar mig vilken  av kontinentens otaliga myllrande städer som ligger mitt i vanliga fall bush- och vildmarksälskande hjärta närmast  så kommer jag kupa handen runt ena mungipan och viska ”Freetown”. Winston Churchill kallade ju som bekant Uganda för Afrikas pärla – och det må så vara. Men det finns fler pärlor i Mama Africas tiara och Freetown hör absolut dit. Efter sammanlagt långt över ett års resande i Afrika måste jag erkänna att jag funnit en pärla till stad. Read the rest of this entry »

Read the rest of this entry »

När den portugisiske sjökaptenen Pedro da Sintra  år 1462 seglade söderut längs med Afrikas västra kust såg han plötsligt en bergskedja resa sig som en grön vägg ett stenkast innåt land. Kanske fick han endast några enstaka glimtar av bergen innan den täta dimman åter omslöt dem. Eller så smuttade han på en kopp te medan han studerade dem i godan ro genom en tubkikare. Det vet jag inget om, men däremot vet jag att han kom att kalla bergskedjan Serra Lyoa – Lejonbergen. Senare, på 1500-talet – döpte en engelsk sjöman om dem till Serraliona, vilket i sin tur ändrades till Sierra Leone.

Read the rest of this entry »

Sen sist:

Det tog oss (jag träffade Helen redan i Bissau – inte i Freetown som vi hade bestämt) två veckor att trampa sträckan ifrån Guinea-Bissaus huvudstad till Labé i grannlandet Guinea.
Det har varit två veckor av ganska hårt resande – ibland har jag tänkt att ”så här långt bort ifrån de vanliga resrutterna har jag aldrig varit” och något skämtsamt: ”vi måste vara de första turisterna här någonsin”.
Det har varit två veckor av extremt dåliga vägar. Det har varit två veckor av diverse traverser över floder och vattensamlingar. Vi har vadat över åar. Vi har burit cyklarna över dammar. Ibland har vi betalat någon lokal fiskare för en flodöverfärd i hans pirog. Andra floder passerade vi med motorbåt, handdriven pråm och ett par till och med på broar av sten respektive bambu.

Read the rest of this entry »

Efter sex dagar på Camping Sukuta i just Sukuta cyklade jag vidare söderut. Själv igen, Helen möter jag eventuellt upp senare – det är i alla fall planen. (But this is Africa…) Och på vägen till ”senare” (som i skrivande stund är Freetown i Sierra Leone) så ville vi helt enkelt se olika saker. Read the rest of this entry »