CV

Mina dagböcker är långa och jag förstår om ni inte orkar läsa igenom dem. Så här har ni en kortversion av mina turer:

· Cirka sju år on the road (totalt!)
· 102 länder
· 114 000 kilometer cyklade
· 600 kilometer paddlade
· En drös berg klättrade, varav tre s.k first ascents
· Fler än 1500 nätter i tält
· En bok skriven – Här!
· Ett Instagramkonto att följa – Här!

I cirka 70 bilder:

virgintour-2
En av de första bilderna jag tog som cyklist. Dagen var den 17 mars 2004. Platsen är en tunnel längs cykelvägen som går i närheten av Ulricehamn. Jag var på väg till Kina – men har ännu inte kommit fram… Jag hamnade tillslut i Nepal istället.

virgintour-11
I maj 2004 poserade jag med ett finger i vädret utanför den Blå Moskén i Istanbul.  Fingret symboliserade såklart min första kontinent. Samtidigt lovade jag mig själv att någon gång stå med sex fingrar uppspärrade… Det skulle vara kul att göra det år 2014 – 10 år efter starten. Fast jag tror det kommer att ta längre tid än så… (Uppdatering – det gick inte. Kanske år 2024?)

virgintour-32
Iran besökte jag i juni/juli 2004 och hettan var enorm – ibland brydde jag mig inte om att resa tältet utan sov under bar himmel. Här i en grop i utkanten på Dasht – e Kavir öknen. En annan natt i Iran, midsommarnatten, blev jag inbjuden att sova över i en moské i en liten by jag passerade. Iran är ett mycket spännande land att resa i och jag kommer en dag att återvända.

virgintour-39
Khyberpasset mellan Pakistan och Afghanistan. Augusti 2004. För att få tillstånd att resa till passet måste man åka tilsammans med soldater ur pakistanska armén – och självklart la sig sen dessa soldater i skuggan och sov. Vapnen gav de till mig och till de två engelska turisterna som var med. Vi passade såklart på att ta några machokort…
Pakistan är ett av mina absoluta favoritländer – men tyvärr kastade ungar sten på mig så att kameran gick sönder. Därför har jag få bilder från Karakoram Highway till exempel.

virgintour-47
Ganges födelseplats. Just nu kommer jag inte ihåg vad byn heter – men hur som helst är det just här som två floder går samman och bildar Ganges – den heligaste floden i världen. Naturligtvis badade jag.  Indiska Himalaya var vackert – men jag vill tillbaka och utforska mer avlägsna platser i framtiden. Efter Indien fortsatte jag till Kathamndu i Nepal och flög till Australien.

chasing-9
En av favoritplatserna i Australien blev Tasmanien. Trots regn och rusk så trivdes jag på ön och här hann jag med att fira nyår då 2004 blev 2005. Samtidigt fick jag höra talas om tsunamin i Sydostasien…
Bilden föreställer Cradle mountan som ligger i nationalparken Cradle Mountain  -Lake St Clair. Vissa delar av ön hade färger som jag aldrig tidigare sett i naturen och djurlivet var otroligt.

3882108428_1432ecb2a4_o
En annan favorit var naturligtvis australiens jättelika bakgård – the outback. Jag tillbringade sex veckor ensam ute i bushen – förutom några nätter på vandrarhem i Coober Pedy, Alice Spring, Tennant Creek och Katherine. Det var högsommar och hettan var den värsta jag upplevt. Sen dess har jag aldrig haft bekymmer med varmt väder. Det som inte dödar det härdar… Just den här bilden är nog tagen i en nationalpark nära östkusten och således inte i outbacken.

chasing-25
Efter cirka 7000 kilometer i Australien så nådde jag en dag Timorsjön strax utanför Darwin – den många gånger helvetiska korsningen av ”the Outback” var över. Jag jobbade på ett hostel under en vecka och fick på så sätt bo gratis. Jag var på bio och såg ”Million dollar baby” och vandrade runt på stadens gator. Sen flög jag till Singapore…

soa-2
I maj 2005 cyklade jag upp längs Malaysias östkust och doppade mig i havet för första gången på resan – då hade jag varit på resande fot i över ett år. Nä, det finns roligare saker än stränder.  På bilden passerar jag gränsen mellan Malaysia och Thailand längst österut på halvön. En tid senare åkte jag hem för att jobba.

transafrica-9_12_17_20_29
I augusti 2006 var jag ute på vägarna igen – denna gång med sikte på Kapstaden. På vägen ner genom Europa passerade jag Balkan som är min favoritplats i Europa. Otroligt vackert, otroligt vänligt, otroligt allt. Här lagar jag mat längs med den flod som ofta flyter jämte vägen mellan Mostar och Sarajevo.

transafrica-0706
En annan favoritdel av världen är Mellanöstern. Här är den förlorade cyklisten bakom kameran i Baalbek, de mäktiga ruinerna i Bekaadalens Libanon. Jag cyklade genom Syrien, Libanon och Jordanien och det var en trio härliga länder – fast med Syrien som favorit.

transafrica-0805
Oändlig väg mot Döda havet – naturligtvis stannade jag ett tag och passade på att flyta som en kork.  Här var jag i november 2006 fast minns det, som man brukar säga, som igår. Jag var också mycket närma den kontinent som denna resa var tillägnad: Afrika.

transafrica-1036
Efter Egypten kom Sudan med den ökända ökensträckan mellan Wadi Halfa och Dongola. Det gick dock bättre än väntat – även om jag ibland kom vilse bland sanden. Vi (jag cyklade tillsammans med en italienare – Alessio) fick dock leda cyklarna i timmar varje dag. Men det var en rolig tid. Andra cyklister som nyss befunnit sig här säger att det nu finns en bred asfaltsväg. Skönt för landets invånare – men en aning tråkigt för oss andra. För vem gillar inte sand?

transafrica-1428
Etiopien liknade inget annat jag har varit med om – ett myckert vackert land med en enorm historia som knockar allt på kontinenten förutom Egyptens- samt den mest rasistiska befolkning som jag någonsin har mött. I särklass.
Rasismen jag mötte varje dag försvann dock när jag kom ner från högländerna som ett nervvrak och mötte den vänliga befolkningen i avlägsna South omo-dalen. Kvinnan på bilden tillhör folkgruppen ”Hamer” och hade stora ärr på ryggen efter rituell misshandel.

transafrica-1653
Afrika. Röda vägar. Grönska. Floder och sjöar. Här cyklar jag längs med kanten på Victoriasjön i Tanzania – nära gränsen till Uganda. Vägen är fortfarande bra – men ett par dagar senare förvandlas den till kaos och fortsätter mest med att vara kaos i 1100 kilometer. Det var en härlig och vild tid – en av de bästa jag haft i Afrika. Avlägsna byar som knappt sett turister, tsetse-flugor, vilda elefanter, lejonfrossa, desperat jakt på dricksvatten, okända ljud om natten och andra ingredienser som en semester bör innehålla.
transafrica-2663
Namibia. Kanske det vackraste land jag sett. Jag hade en underbar tid här med – långa avstånd, positiv ensamhet, tid för eftertanke, zebror som betade utanför mitt tält en gryning. Vildhundar eller hyenor på avstånd i skymningen. Det finns massor att se i Namibia som är landet jag helst vill åka tillbaka till i Afrika. Norra delen – nära Angola ska vara som ifrån en annan planet.

transafrica-2823

Jag träffade Peder och Lina några dagar norr om Kapstaden. Den sista tiden tillbringade vi tillsammans och firade bland annat midsommar. Exakt tre år tidigare hade jag blivit inbjuden till en moské i Iran som jag skrev om ovan. Taffelberget syns i bakgrunden. Tiden är juni 2007.

nmm-3071
Efter Afrika flög jag till Argentina och landade där någon gång i juli 2007. Tyvärr var jag enormt sliten och var ofta sjuk – så att ladda om för en korsning av Sydamerika var svårare än vad jag trott. Jag liftade en hel del under mina sex månader på kontinenten. Det var ändå en kul resa och det känns som om jag bara har skrapat på ytan på de länder jag färdades igenom. Bolivia hade bäst cykling, tyckte jag. På bilden ovan campar jag i bergen ovanför Tarijia i sydöst. Det var ganska kallt – frost på tältduken. Men vacker utsikt – ovan molnen.
nmm-3228
Naturligtvis besökte jag Salar de Uyuni och cyklade omkring på saltet under en eftermiddag. Det var jobbigt så jag la mig ner för att vila och då tog kameran ett kort.

nmm-3288
Jag rullade nerför ”Dödens Väg” tillsammans med Adam Solano – en mycket vacker väg med ca 3000 meters fall på 80 kilometer. På vissa håll är stupen hela 600 meter djupt.  I december 2007 flög jag hem ifrån Colombia och stannade hemma till januari 2008… Då flög jag till en helt annan del av världen – Jemens huvudstad Sanaa.

img_3533
Jemens huvudstad Sanaa. Jag landade på natten och tog mig in till centrum i mörker. Jag letade reda på bildens port ”Bab-al Yaman” – Jemens portar och satte mig på en sten för att vänta på gryningen. En gammal man beväpnad med den klassiska jambiya-dolken kom fram och önskade mig välkommen och gav mig en kopp hett te. Många år tidigare hade Ibn Battuta, en av historiens största resenärer,  befunnit sig vid samma portar.

img_3622
Tyvärr kunde jag inte cykla så mycket i Jemen. Polisen och militärerna fanns överallt och jag fick inte tillstånd att resa som jag ville. Jag avvek vid ett tillfälle men de hittade mig när jag inväntade nattmörkret under en buske ute i öknen – och eskorterade mig till det närmaste hotellrum. Dagen efter cyklade jag på ännu en checkpoint – och polisen där visste vad jag hette och att jag kom ifrån Sverige. Jag gav upp och åkte med dem. Nära gränsen till Oman blev min bakhjul krossad av en tysk turist på MC- och jag var tvungen att ta en buss till Dubai för att få tag i ett nytt. Ifrån Dubai flög jag sen till Turkiet – men först kollade jag upp vädret i östra delen av landet. Det var 25 minusgrader…

img_3748
Vägen jag följde i nordöstra Turkiet i februari 2007. Det var kallt. Mycket kallt.

img_3761
Jag cyklade uppför ett 2500 meter högt bergspass och hamnade i en snöstorm. Ofta ledde jag cykeln upp – isen och blåsten gjorde det omöjligt att trampa. Så här såg jag ut när jag nådde toppen. Jag hade enorm tur då jag kunde sova på en oljestation nära toppen. Jag kom att stanna där nästan i ett helt dygn. När jag sen skulle cykla ner så syntes det knappt var vägen gick under all snö…

img_3767
Vägen ner efter snöstormen… naturligtvis fick jag bära eller leda cykeln.

berg-4
Jag kom ner och tog mig genom Georgien och Azerbajdzjan – i mars 2008 cyklade jag med denna utsikt på min vänstra sida. På andra sidan bergen ligger Tjetjenien och Dagestan. En natt tältade jag vid bergens fot och hörde vargar utanför tältet. Det var helt fantastiskt!
Ifrån huvudstaden Baku flög jag hem och stannade i Sverige ett helt år innan jag en dag i april 2009 cyklade ut ur Riga i Lettland med Västafrika som mål.

lars-004_0
I ukrainska Karpaterna i april 2009. Favoritlandet blev dock Rumänien – som ofta visade upp ett landskap som jag inte trodde fanns i denna delen av världen.

lars-019 by you.
Efter att ha cyklat en heldag uppför det sista passet i Frankrike kom jag till Andorra där jag hittade en fin sovplats en bit ovan vägen. Dagen efter rullade jag igenom landet och vidare till Spanien utan att trampa. Ungefär. För övrigt sov jag dåligt denna natt eftersom jag hade gnäggande hästar utanför tältet…
lars 021 by you.
Cyklingen i Marocko var ofta mycket bra. Här i Erg Chebbi – sanddynerna nära algeriska gränsen. Jag passade även på att bestiga Nordafrikas högsta berg: Jebel Toubkal i Atlasbergen, 4167 meter över havet.

lars 004 by you.
Jag hade cyklat upp för Tizi n Tichka och på kvällen tog jag en promenad i bergen. Efter att jag klättrat upp för en bergssida fick jag denna utsikt. Otroligt.

Mauretanien 009
Andra gången jag korsade Sahara gjorde jag det på asfalt istället för på sandvägar i Sudan. Landskapen kunde dock vara slående. Här är mina fotspår efter en kvällspromenad i Mauretanien. Mitt tält syns där nere…

4078711862_c8780844b1_o
Under vissa sträckor lät jag dock bli att vandra omkring i sanden.

rezised photos 007
Guinea-Bissau tyckte jag mycket om – tack vare vänliga och lågmälda människor och vacker natur. Ofta cyklade jag på vägar och stigar som knappt var framkomliga. Vi kom vid ett tillfälle vilse och kom in i grannlandet Guinea. Det var en bra tid i landet. Tidpunkten är december 2009.

4394154491_5c1d6ca143_o
I Marocko hade jag träffat den engelska cyklisten Helen och vi tog sällskap under en tid. Bland annat så köpte vi en träkanot och paddlade genom ett vildmarksområde i centrala Guinea. Det var en mycket häftig och minnesvärd resa i resan. Februari 2010.

4394141305_5337903cd5_o
Nigerfloden bjöd ibland på vissa motgångar. Den här gången i form av trädgrenar.

Copy of IMG_6766_640x427
En av Nigerflodens otaliga forsar. Vi höll på att slå runt vid denna så vi var tvungna att tömma båten på all packning för att få den lättare. Sen styrde vi ner den med hjälp av två rep. Det gick bra till sist… Efter flodturen cyklade jag ensam upp till den mytomspunna ökenstaden Timbuktu. Det gick bra – men på tillbakavägen cyklade jag fel och fick under ett par dagar slita hårt i sanden…

IMG_3271
En av de sista nätterna i Afrika under 2010. Jag campade precis under Bandiagara- klippväggen i Mali i Dogonfolkets land. Dagen efter denna bild togs så ledde jag cykeln genom djup sand i timmar innan jag fram till huvudvägen som leder in till Burkina Faso. Ifrån det landets huvudstad – Ouagadougou – flög jag till Paris.

IMG_3314
Lost Cyclist in Paris! Kortet taget den 13:e april 2010.

IMG_3349
En paus för utforskning av det kulturella livet i Luxemburg.

IMG_4076_640x427
Efter  tre månader i Sverige flög jag till Kina i augusti 2010 och tog mig vidare upp till de extremt avlägsna Altun Shanbergen belägna mellan det Tibetanska höglandet och Taklamakanöknen tillsammans  med Janne Corax. Vi färdades genom vildmarken i 38 dygn och jag besteg tre berg upp till nästan 6000 meter över havet, berg som aldrig tidigare hade haft människor på toppen. Dag 38 var vi som sagt nere i civilisationen igen -och blev arresterade och bötfällda eftersom vi gjort hela expeditionen utan tillstånd.

IMG_4166_640x427
Ja, så här såg ofta vår vardag ut i de väglösa bergstrakterna vi passerade. Janne Corax i ”The Icy Gorge” dag 30 eller däromkring. När jag kom tillbaka till civilisationen så uppskattade jag att jag tappat 10-12 kilo i vikt.

IMG_4112_640x427
Jag på toppen av Ayalik East (vårat namn, tror inte berget har något officiellt namn. Samma sak med höjden, 5952 meter högt, det var vi som kontrollmätte höjden).
Hur som helst var det en ganska tuff klättring upp, och på sina ställen en smula farligt. Det var dock sagolikt på toppen. och vi var de första någonsin däruppe!

Ayalik - Golmud_79
Någon gång under sista veckan i Altun Shan bergen. Bilden är tagen av Janne Corax.

IMG_0006_320x480
Efter Altun Shan fortsatte vi i nästan två veckor på riktiga vägar. Vi tog oss över Kunlunpasset på en av de tre vägar som går över den jättelika bergskedjan. Väl över lämnade vi asfalten och tog oss till Yushu genom  ett område som kulturellt tillhörde Tibet – men som geografiskt tillhörde Qinghai. För att spara tid flög jag sedan från Xining till Kunming i Yunnanprovinsen och tog mig ner till Laos.

IMG_0297_640x427
I Sydostasien bestämde jag mig för att inte cykla hela tiden, genom de mindre givande områdena tog jag buss eller liftade.  På bilden var jag dock i några av de finaste  omgivningar jag sett i Sydostasien -och något överraskande fick jag kämpa med de brantaste vägar jag någonsin sett. Bilden är från vägen mellan Luang Prabang och Hongsa som senare ledde vidare till den okända övergången till Thailand vid Muang Ngeun. Jag fick lite problem vid gränsen eftersom jag hade glömt att stämpla in i Laos – jag hade ett visum utan stämplar! Efter en kort sejour i Thailand kom jag tillbaka till Laos och snart var jag nere i Kambodja.

IMG_0500_640x427
Tillsammans med Kevin Claffey försökte jag korsa Kardemummabergen i sydvästra Kambodja. Det var något vi misslyckades med. Vi hittade inte ens den rätta rutten upp. Efter att ha virrat omkring i området i tre dagar på stigar som ovan insåg vi att vi inte skulle hinna över innan maten tog slut. Det gjorde dock inte så mycket – omgivningarna var mycket spännande!

IMG_0504_640x427
Antagligen var det den här vägen vi skulle ha följt. Vi hade dock mat för 3-4 dagar med oss men vi räknade ut att vi skulle behövt cirka 12 dagar att korsa bergen på denna sortens vägar. Det fanns inga byar där vi kunde proviantera. Dessutom visste vi inte med säkerhet att vägen var rätt. Vi vände om. Kardemummabergen 1 – Lostcyclist 0. En tid senare tog jag mig till Bangkok och flög till Amman och började cykla mot Syrien.

IMG_0593_640x427
I januari 2011 var jag tillbaka i Mellanöstern, men bara i några veckor. Jag var tvungen att ta mig hem för att fylla på reskassan. Här är jag i alla fall vid de berömda ruinerna i Palmyra, Syrien. Dagen efter började jag cykla mot Aleppo i nordöst, men valde fel spår och hamnade i ett militärområde. Det slutade med att jag fick sitta på knä i ökensanden med tre automatvapen mot mitt huvud – allt under ömsom arga vrål, ömsom under hysteriska skratt. Det var obehagligt, och jag insåg att risken att jag skulle bli skjuten faktiskt var hög. För hög. Men jag klarade mig – kanske tack vare det höga befäl som till sist kom till platsen. Bara några dagar senare började Mellanöstern att brinna. Den arabiska våren hade kommit.

IMG_3804_640x427
I augusti samma år stack jag ut igen. Jag mötte upp Helen Lloyd, engelskan som jag cyklat och paddlat i Västafrika med, i Vancouver. Tillsammans började vi cykla norrut på Vancouver Island. Ifrån Port Hardy tog vi oss över till Bella Coola och cyklade det omtalade Heckmanpasset och passerade Tweedsmuir Provincal Park och Chilcotinplatån. Under tiden såg vi bland annat sju björnar.

IMG_4289_640x427
Vi passerade småstäder och byar som Williams Lake, Bridge Lake och Valemont, innan vi tog oss an den berömda vägen mellan Jasper och Banff – Icefield Parkway. Vädret visade sig inte från sin bästa sida – men höstfärgerna var otroliga! Efter Banff tog vi sikte på mitt 76:e land i sadeln. USA.

IMG_6424
Efter Kanada tog vi oss alltså över till USA och cyklade genom Montana, Idaho, Nevada, Utah, Nevada igen, och Kalifornien. Bilden ovan är ifrån Zion Nationalpark i Utah.

IMG_1345
I början av december 2011 lämnade jag USA för Mexiko. Där cyklade vi nerför den 1500 kilometer långa Bajahalvön innan vi fick lift över Cortezhavet med Kevan  och hans båt ”Alex 2”. Det var en intressant och lärorik vecka! Väl tillbaka på cykeln började den mycket långa korsningen till Guatemala och någonstans på vägen passerade jag 70 000 cyklade kilometer.

IMG_1432
Efter att ha cyklat genom Guatemala, El Salvador och Honduras lämnade vi cyklarna bakom oss för ett tag. I mars 2012 paddlade vi istället cirka 250 kilometer längs nedersta halvan av Rio Bocay i Nicaragua och den mellersta delen av Rio Coco, som skiljer Nicaragua och Honduras  åt i den svåråtkomliga regionen La Mosquitia. Våra båtar var så kallade Alpackor – och troligen har ingen annan paddlat dessa avlägsna floder i liknande farkosterna tidigare. Efter paddelturen fortsatte jag att cykla söderut och rullade genom Nicaragua och Costa Rica. Panama nådde jag i början på maj 2012. Senare den månaden flög jag hem och kommer att stanna hemma tills 31: december samma år då jag flög till Chile.

DSC_0625
Efter att ha klättrat Lomas Amarillas, Adolfo Calle och San Bernardo i Cordon del Plata i Argentina tillsammans med Dennis Svärd så lämnade jag Mendoza och började cykla norrut i mitten av januari 2013. Några veckor senare mötte jag upp Tim Bogdanov i Villa Union och tillsammans började vi cykla längs Pircas Negras road. På 4400 meter över havet lämnade vi vägen och tog oss in i vildmarken. Kortet ovan är från den sönderregnade vägen mellan Villa Nueva och Iglesia.

DSC_1058
Några dagar efter att vi lämnat pircas Negras road stod vi på toppen av det sällan klättrade Bonete Chico. Med sina 6759 meter över havet är berget det fjärde högsta på västra halvklotet. Sen klättrade vi ner och cyklade tillbaka till huvudvägen. Jag fortsatte över bergen till Chile och stannande en vecka i staden Copiapó. Sen liftade jag över Atacamaöknen till staden San Pedro de Atacama för att cykla den klassiska lagunarutten till Uyuni i Bolivia.

DSC_0144

Lagunarutten var riktigt vacker! Här tar cykeln en paus och vilar på stranden till Laguna Colorado. Efter att jag cyklat till Uyuni,som jag nådde åtta dagar efter att jag lämnat San Pedro, fortsatte jag till Tupiza och senare till Potosi (Jag liftade en bit till Potosi, livet är kort och min tid i Sydamerika likaså). I Cusco vände jag söderut och kom senare tillbaka till Santiago i Chile och åkte hem för jobb.

I slutet på juli 2014 hade jag jobbat klart och började cykla norrut. Jag passerade Dalarna och Härjedalen och korsade gränsen till Norge. Jag mötte upp Ylva Asker och vi cyklade några veckor ihop, Trollheimen och Trollstigen var några av de många höjdpunkterna.

IMG_3743
Trollstigen…

IMG_3443
Cykeln och ett av Norges otaliga vattenfall…

Efter 2840 kilometer i Sverige och Norge var jag hemma igen. Men bara i några dagar. I september flög jag till Windhoek för att cykla runt Kalahariöknen.
IMG_4301 - Kopia
Namibia bjöd som vanligt på naturupplevelser i absolut världsklass.

IMG_4513
Utanför Bloemfontein i Sydafrika blev jag blästrad av en sandstorm. Helt overkligt!

IMG_4622
Jag rullade in i Lesotho – och bergen visade sig vara betydligt hårdare än vad jag trott. Men det var ett verkligt vackert litet land! Tyvärr fick jag problem med hojen och fick lifta ut ur landet, via Sani Pass.

IMG_4809-001
I Swaziland fick jag se upp för lejon (även om jag inte tror det finns några nära vägen…).

IMG_4977
Efter att ha cyklat några veckor i Mocambique, land nummer 88 i cykelsadeln, tog jag mig in till Zimbabwe via den mycket ovanliga gränsövergången vid Sango och korsade Gonarezhou Nationalpark. Dagen efter tog vägen jag cyklade på slut så jag fick korsa Rundefloden off-road. Några pojkar hjälpte till. Jag hittade till sist en riktig väg och trampade på till ruinerna i Great Zimbabwe och sen till Victoriafallen. Strax efter det tog jag mig tillbaka till Namibia via Caprivi strip.

IMG_5412-001
Namibia – bilden visar mycket väl varför jag tycker så mycket om landet. Här tältar jag mellan Khorixas och Uis i området som förr kallades Damaraland. Någon vecka senare var jag tillbaka i Windhoek. Cykelturen runt Kalahariöknen blev 6993 kilometer lång.

IMG_5729-001
Under våren 2015 cyklade jag en sväng i Thailand och Burma (Myanmar) men tyckte inte det var så kul. Inte efter den fantastiska turen runt Kalahari… Istället slappade jag ett par veckor på Koh Chang och åkte sen hem för att jobba. Bilden är från den roligaste biten i Sydostasien, den mellan Chiang Mai och Pai i norra Thailand.

I Mars 2016 stack jag ut igen. Planen var att ta revansch på 2004 års resa och den här gången verkligen nå Kina, som jag hade misslyckats med tolv år tidigare. Det gick dock inget vidare…

IMG_6850
Efter att ha cyklat på Åland och i fasta Finland och i Estland tog jag mig över till Ryssland. Det började att regna. Och det fortsatte att regna. Det regnade i cirka 54 av de kommande 60 dagarna. En del småvägar försvann mer eller mindre på grund av allt regn.

IMG_6819
Den ryska delrepubliken Kalmykien var en spännande plats. Här är jag utanför det buddhistiska templet i Elista. Vädret har börjat klarna upp.

DSC_0980
För andra gången började jag cykla genom Georgien den här gången tillsammans med Elvira Lundin. Vädret blev återigen sämre och det regnade nästan varje dag. Här är jag på väg upp för Latpari pass. Dagen efter fick vi vända då passet var helt igensnöat och vi fruktade laviner. Det sved, tro mig. Men vi lever ia alla fall -och jag kan skriva det här.

IMG_7208
Elvira och Benjii på toppen av Zagar Pass i Georgien. Benjii följde efter oss i tre dagar och vi kom nära varandra. Det var en trogen och fin hund som vi saknar väldigt mycket. Troligtvis springer han med långfärdscyklister  mellan Ushguli och Lentekhi än i dag.

IMG_7305

Jag tog mig ensam tillbaka till Ryssland och började sen cykla österut, mot norra delen av Kaspiska Havet. Jag bytte land och några dagar senare tog jag en av få bilder i västra Kazakstan. Värmen var olidlig och jag har lagt saker på tältet för att få skugga. Ligga utanför tältet omöjliggjordes av stora aggressiva flugor som inte var trevliga för fem öre. Dagen efter sprack bakfälgen, detsamma som hade hänt i Namibia tio år tidigare. Jag bytte planer och flög till Almaty. Efter att cykeln var lagad tog jag mig ner till Dushanbe (Lite cykel, lite buss, lite lift) och mötte återigen upp Elvira. Planen var att ta oss igenom Pamirbergen via den avlägsna Bartangdalen.

IMG_7689
Fast på vägen till Dushanbe hann jag såklart med att cykla ett och annat bergspass. Detta är Moldo Ashuu i Kirgizistan. Outstanding!

IMG_7818
Och så kom till sist Bartangfloden och dess ökända vattentraverser. Den här floden var den svåraste jag korsat. Det var till och med en aning obehagligt under en sekund eller två.

DSC_0281
Efter nio dagar nådde vi asfalten på Pamir Highway och sen började det gå nerför. Vi cyklade ut ur Tadzjikistan och in i Kirgizistan. Några veckor senare nådde vi Almaty i Kazakstan. Elvira fortsatte mot Sibirien medan jag tyvärr fick avbryta resan för att åka hem till Sverige och hälsa på en sjuk mor.

Fortsättning följer…

Vill du hjälpa till att underlätta min vardag under mina resor så kan du microsponsra mig genom att swisha över en slant till nummer 0722 966 454. Eller så kan ni donera via Paypal HÄR.

Det gör skillnad, tro mig. Ni kan även stödja mig genom att köpa min bok ’Den Förlorade Cyklisten’ HÄR. Alla eventuella bidrag gå oavkortat till mina resor och i förlängningen bloggar och bilder här på sidan. Och glöm inte att följa mig på Instagram!

Tack.

/Lars