Efter en vecka hos våra värdar i Boise var vi åter redo för Vägen och de allt kallare tältnätterna. Cykelväskorna var packade med mat för fyra dagar. De öde områdena söder om Snake River i Idaho och nordöstra Nevada är inte kända för affärer och snabbmatskedjor. Snarare är de kända för enorma avstånd, höga bergspass, landets mest isolerade byar utanför Alaska, samt en ökänd väg som tidskriften Life döpte till ”The Loneliest Road in America” i en sarkastisk artikel någon gång under 80-talet. Underbart!

Read the rest of this entry »

Banff. Vi stannade där i fyra nätter. Den första natten i en park strax utanför. Väktare Nielsen väckte oss bryskt med orden att han skulle se till att vi hamnade i rätten om vi inte genast försvann. Dels var det olagligt att campa och dels vimlade det av björnar i området.  Men han var ändå bra – väktare Nielsen. Han gjorde bara sitt jobb. Och han var uppriktigt intresserad av vår resa. Vi packade ihop och checkade in på ett hostel. Resans första betalda övernattningar.

Read the rest of this entry »

Vi kör en liten och händelselös blogg denna gång, vänner!

När jag senare hemma hos Tom i Valemount bläddrade i en bok från det alltid lika överoptimistiska guideboksförlaget Lonely Planet beskrev författarna den lilla staden med orden: Finns det en riktigt cowboystad, så är det Williams Lake. Vi andra, som inte lider av några bokstavskombinationer – var staden inte mer än en gammal hederlig skithåla. Vi stannade länge nog i Williams Lake för att äta oss övermätta på ett välkänd amerikansk hamburgerhak, innan vi började cykla söderut.

Read the rest of this entry »

Det var det norskbyggda fartyget ”Queen of Chilliwack” som skulle ta oss från Port Hardy till Bella Coola, eller, om man vill tro traktens reklamslogan: från Huvudleden till Äventyret.

Under en dag och två nätter skumpande vi fram längs uddar, skär och genom trånga ändlösa passager. Skogsbeklädda bergsväggar steg brant ur det mörka, kalla vattnet och försvann i ett vitt virrvarr av dimma, moln och snöklädda bergstoppar – allt medan tunga regndroppar föll i allt snabbare takt på Chilliwacks tappra Drottning. Mitt tält, bara nyanser ljusare än de dystra granar som tog vid där vattnet tog slut, stod i skeppets akter och gav inte vika en tum för naturens nycker. Men skapade däremot många oroliga kommentarer från våra medpassagerare – som nästan enbart bestod av Kanadas ursprungsbefolkning. Det nästintill mystiska område som vi sakta färdades över tillhör den största ficka kustbunden tempererad regnskog i världen och har ett rikt djurliv med valar, späckhuggare, björnar och enorma älgar – men tyvärr såg vi inte mycket av detta på grund av det bistra, dimmiga vädret. Är man i en regnskog så är man.

Read the rest of this entry »

År 1791 fick en relativt ung officer i Royal Navy i uppdrag att utforska Nordamerikas kust norr om den 30:e breddgraden. Att han tidigare seglat tillsammans med självaste kapten James Cook bidrog antagligen till att han fick ensamt befäl över skeppen Discovery och Chatham.
Fyra och ett halvt år senare seglade han uppför Themsen, efter att ha gjort en utmärkt kartläggning av bland annat British Columbias vindpinade kust. Den unge officeren var åter hemma i England.

Hans namn var George Vancouver.

Sist jag träffade Helen Lloyd var på en camping i Burkina Fasos huvudstad Ougadougou.

Read the rest of this entry »

I juni hade jag cyklat norrut. Nu var det dags att trampa söderut. Jobbet var avslutat för denna gång och lägenheten där jag bott över sommaren var urstädad. Frihetskänslorna knockade mig nästan till marken när jag rullade genom det vackra Roslagen. Cykeln var tungt packad – men jag intalade mig att det bara var nyttigt, som ett träningspass eller genrep inför höstens stora tur. Klippiga Bergen, och längre fram i en grumlig framtid också Centralamerika. Länder som El Salvador och Honduras. Guatemala och Panama.

Read the rest of this entry »

Hej!

Den nya resan närmar sig. Planen för dagen är att möta upp Helen i Vancouver och sen ta oss över till Vancouver Island där vi kommer tillbringa några dagar. Ifrån Port Hardy tar vi en färja till antingen Prince Rupert (precis söder om Alaskas svanslika utlöpare) eller till byn Bella Coola som ligger halvvägs till Prince Rupert. Där börjar vi cykla österut genom British Columbia. En tid senare når vi Jasper där ”Kanadas vackraste väg” börjar.

Tre dagar senare börjar The Great Divide Route (eller The Greater Divide Route, som Helen kallar den – motivering för namnbytet finns HÄR). Förutom cykling så kommer jag även göra en del floder i min Denali Llama samt en del vandringar och några få toppklättringar.

Jag just nu fem arbetspass kvar på jobbet, sen bär det av på en 500 kilometer långt gen. rep här i Sverige innan jag flyger till Vancouver i slutet på månaden.

Vi hörs snart och glöm inte att prenumerera!

Till sist kan ni spana in denna video från 2009 års Saharakorsning:

Mvh Lars

Efter att ha jobbat nonstop i över tre månader var det dags att ge sig av och njuta av det riktiga livet igen. Tillfälligt. Livet Deluxe i en hel vecka! Men inte i Namibia, Guinea eller Bolivia -utan i Sverige. 500 kilometer genom Västergötland, Närke, Östergötland, Södermanland och Uppland.

Read the rest of this entry »

Hej!

Årets stora resa närmar sig med stormsteg. Rutten är, precis som vanligt,  inte huggen i sten eller ens i papper. Jo, kanske papper. Hur som helst har jag sökt visum till USA där första delen, Redneck-amerika, kommer att gå av stapeln. Och jag hoppas att visumet finns i passet om några veckor. Andra delen är Latin-amerika.

Just denna vecka ser rutten ut så här:
Vancouver-British Columbia-Idaho-Montana-Wyoming-Utah-Colorado-New Mexico-Mexico-Belize-Guatemala-El Salvador-Honduras-Nicaragua-Costa Rica-Panama-Colombia-Venezuela-Brasilien-Guyana-Surinam och slutligen Franska Guyana.

Årets första nyhet är en Denali Llama Alpacka Raft från Avanza Kayak. Denna superlätta gummibåt (2,5 kilo och är ihoprullad inte större än ett vanligt tält) kommer ta mig mot nya horisonter under passager där floden lockar mer än vägen. Ännu har jag  dock inte bestämt exakt var jag kommer paddla, men några eventuella platser är Coloradofloden i USA, Moskitkusten i Nicaragua/Honduras samt de extremt otillgängliga områdena i södra Guyana/Surinam och Franska Guyana. Och visst. Jag funderar på Darien Gap också. Men det är nog rent ut sagt – dumt. Under vissa delar av denna resa kommer jag ha sällskap av en gammal favorit: Helen Lloyd – tösen som jag cyklade Västafrika med back in the ol´days.

Alpackan!

Årets andra nyhet var något av en moralisk nöt att knäcka. Micro-sponsring. Är det rätt? Är det fel? Sen kom jag på att det, likt det mesta här i livet, är upp till var och en. Rätt och fel finns inte. Vill någon sponsra mig med ett mål mat, ett hotellrum eller ett par timmar på ett internetcafé så varsågod! Du gör livet lättare för mig -och i slutänden kanske jag kan vara ute en vecka till, en månad till, ett år till. Du har bollen. Du bestämmer. Gå in HÄR och läs mera om detta! Tack på förhand. (Och jodå, just nu knegar jag på ett helt vanligt industrijobb och sparar så mycket det går…)

Årets tredje nyhet är denna video från min och Helens 350 kilometer långa, och ofta superkrävande, paddeltur genom Haut Niger Nationalpark i Guinea. Enjoy!!

Videon är Helens och hon skriver så HÄR.

För nytillkomna läsare kan jag rekommendera följande artiklar till videon ovan: Del 1, Del 2 , Del 3. Enjoy det med!

Årets fjärde nyhet är att cykeln är färdigpackad och att jag imorgon lördag ger mig ut på en 500 kilometer lång tur genom ett regnigt Sverige! Naturligtvis kommer ni kunna läsa om det här på sidan! (Syftet med resan är främst att ta mig från vårjobbet till sommarjobbet och hur kul är det egentligen att åka tåg?).

#Vill ni sluta prenumerera så kontakta mig på: lostcyclist.com@gmail.com
# Vill ni börja prenumerera så anmäl er HÄR!

Hörs snart!

Lars