Nu har jag trampat mina forsta tramp pa afrikansk mark sen midsommardagen 2007. Jag har varit med om valdigt mycket – sa mycket sa att jag inte orkar skriva och beratta om det… Ni vet hur jobbigt det kan vara att skriva – ibland orkar ni ju t ex inte ens kommentara mina inlag Jag lovar dock att ni kommer att fa historierna pa ett eller annat satt i framtiden. Men just detta inlagg far bli en lat mans hyllning till kameran.

Read the rest of this entry »

Berattaren sitter pa baten over sundet och tar for denna gang avsked av Europa och meddelar samtidigt att han avsager sig allt ansvar for eventuella fel i inlagget och skyller dessa pa George W Bush.

Tanger ar dod! Leve Tanger!

Precis. Stadens abstrakta och onda tvillingsyster ar sen lange dod, och ingen later val egentligen tararna rinna over svunnen dekadens, men myterna lever i allra hogsta grad kvar. Guidebockerna skriker ut att det var minsan har som ”Burrough skrev The Naked lunch” och att ”detta var Bowles favorithak”, och att ”har bodde Ginsberg och Kerouac”. Staden reste sig dock sa smaningom ur den koloniala askan och idag finns bara ekot och myterna kvar av av beatgenerationens Tanger. Tanger ar 2009 ar nagot helt annat. Men vad? Staden omgardas bland annat av tillsynes outplanliga rykten om att ha varldens tuffaste turistfangare. Nu, nar baten narmar sig hamnen – sa antar jag att de vantar pa mig dar havet slutar och den spruckna cementen borjar. Vad mera? Read the rest of this entry »

Efter det senaste inlagget sa har jag cyklat genom Toscana och Ligurien, over Alperna och Pyreneérna och via Andorra, Cataluna och Aragon till Madrid. Ifran Alessios hus till Leopoldos hus. Ca 250 mil pa 29 dagar (Den exakta rutten finns här): Read the rest of this entry »

Efter att ha tillbringat 6 dagar i Pristina sa begav jag mig en torsdagsmorgon ut i stadens relativa kaos med hopp om att finna en vag at sydvast. Jag stannade och fragade okanda gatuflanorer efter vagen till Prizren och fick oftare svar pa engelska an vad jag fatt tidigare under resan. Pa en bensinstation i stadens utkanter sa pratade jag med arbetare i gul overall vars engelska praglades av en extrem, men inte tillgjord, londondialekt. Vi pratade om kriget, varldsekonomin och annat innan han fyllde pa min bransleflaska med blyfri bensin och jag cyklade vidare genom landet som han sa sig alska over allt annat. Read the rest of this entry »

Ni minns. Berattelsen slutade med att tva, sakert blodtorstiga, bestar tog ett sprang mot varan hjalte. Nu ar vantan slut. Har ar fortsattningen: Read the rest of this entry »

Har foljer fortsattningen:

Read the rest of this entry »

Pristina. Pri-stina. Pri-sti-na. Jag tycker om namnet pa Kosovos huvudstad. Ja, jag skriver huvudstad, for det ar val vad det ar? Sverige ar ett av de 54 lander i varlden som har erkant Kosovos sjalvstandighet och darfor ocksa Pri-sti-na som dess huvudstad. Strunt samma. Har ar berattelsen om hur The Lost Cyclist tog sig ifran Ukraina till Kosovo:

Read the rest of this entry »

Strax soder om Vilnius: En motorcykel narmar sig. En av BMW:s storre offroad modeller. Expeditionsutrustad. Det tog mig inte ens en sekund att se att personen var pa vag hem ifran en mycket lang resa. Han lattade pa gasen. Jag slutade trampa.Vi vinkade. For en sekund: nagon form av samhorighet. Han vet. Jag vet. Han: Pa vag hem till ett forsok att leva ett ”normalt” liv. Jag: Pa vag bort – dar endast fantasin begransar regin. Dar hela varlden ligger oppen. Dar jag kan ta jobb pa en fransk vingard eller dar jag kan paddla nerfor Kongofloden i en urgropt tradstam. Men tillsvidare sa nojer jag mig dock med att cykla vidare soderut… Read the rest of this entry »

Forst tankte jag krypa ihop i ett horn och fa nagra timmars somn, men nar jag val hade satt ihop cykeln sa var jag sa rastlos sa att jag stack ivag i morkret mot stadens centrum. Dock sa angrade jag mig nar jag insag att jag skulle fa borja leta boende nar klockan narmade sig midnatt, sa istallet stannade jag vid en statoilmack och kopte lite mat och letade sen reda pa en skogsdunge ungefar halvvags mellan flygplatsen och Rigas centrum dar jag slog upp taltet for natten. Read the rest of this entry »

För inte så länge sen så vaknade jag i mitt tält nära Kaspiska havets västra strand och kände både vemod och något som kanske var hemlängtan. Jag hade nästintill cyklat non-stop i ett och ett halvt år. Jag hade trampat tvärs genom Afrika. Bitvis genom Sydamerika. Jag hade blivit stenad i Etiopien, imponerats av en giraff i Zimbabwe, cyklat förbi solbadande kajmaner i Paraguay och jag hade blivit arresterad-light i Jemen samt cyklat genom Kaukasus i 25 minusgrader. Jag var mätt av vägdamm och kände att det var dags att vara hemma i Sverige ett tag.  Jag packade ihop tältet för sista gången och tog mig in till Baku och flög hem. Jag slog mig ner strax norr om Stockholm. Jag fick ett nytt jobb där chefen skickade mig till skolbänken över vintern för att jag skulle få den rätta behörigheten. När kursen var slut så gick jag tillbaka till chefen och berättade att jag skulle sluta. – Jag ska ut och cykla, sa jag. Chefen skakade på huvudet och suckade djupt.

Read the rest of this entry »