I mitt huvud cirkulerar just nu manga fragor. En av dem som mest kampar for att komma upp till ytan ar: Har jag vad som kravs?

De 58 000 kilometrarna jag har i cykelsadeln ar vart en hel del. Men de rutter som ligger framfor mig, med start om ett par dagar, ar av en helt annan kaliber. Denna gang ar det pa riktigt. Till mitt sallskap har jag en cyklist som manga kallar en legend. Ett tungt epitet men i mina ogon valfortjant. John Doe ar antagligen den nu levande vasterlanning med mest erfarenhet fran exakt den centralasiatiska vildmark som just nu ligger framfor vara cykelhjul, kangor och stegjarn. Att John Doe har vad som kravs har han bevisat manga ganger om.

Expeditionsmedlem nummer tre ar en garvad slovak vid namn Rudolf. Ni vet hur de gamla oststatsaventyrarna ar. De ar for det det mesta harda som sten. De fick sakert flytande hardhet istallet for modersmjolk. Aven om jag annu inte har traffat honom sa ar jag saker pa att han ocksa har vad som kravs.

Da ar det bara jag kvar. Fragan ekar. Har jag vad som kravs? Ar jag redo att fardas med nagra av varldens mest extrema aventyrscyklister? Jag, och ni, kommer forr eller senare fa ett svar pa den fragan.

Kunlunbergen. I ett av de lokala spraken kan namnet oversattas till: The mountains of blinding darkness. De ligger som en fruktad och pa manga stallen helt outforskad vagg mellan den tibetanska hogplatan och Taklamakanoknen.

Kort sagt sa rankar manga omradet som ett av de tuffaste i varlden. Jag klipper in ett par citat som jag hittat pa den beroendeframkallande sajten summitpost.org:

”It is probably the hardest area of the world to get to – Bill Tilman and I had hoped to get there but it is too far in”
Eric Shipton, about reaching the Arka Tag, one of Kunlun’s sub-ranges.

”Listen… do you really think I am so mad as to go back to the wastes in the north, where I already lost half of my caravan? Wherever we may go, I shall never go there!”
Sven Hedin. Caught by Tibetan police and told to go back the way he came. I.e. over the Chang Tang and the Kunlun.

I have climbed the highest mountains on earth, but the Chang Tang sucks me dry of all energy”
Rick Ridgeway, climber of K2, Everest etc. Comment about being on the Chang Tang Plataeu and crossing the Kunlun

En del av de rutter som ar pa tapeten ar Oberesta. Ororda. Outforskade. MEN det finns manga hinder. Kanske har jag skravlat for mycket… I vanliga fall sa foredrar jag att prestera forst och eventuellt snacka sen. Men jag vill anda bjuda pa en spoiler. Men jag ber er att ha forstaelse om det misslyckas. Tank om vi inte ens kommer upp i bergen? Det finns som sagt manga hinder pa vagen och en del i form av uniformskladda manniskor som kanske inte alls ar helt nojda med vara resplaner… Hur som helst kommer vi gora vart yttersta for att ta oss in -och ut. Tanken att sta uppe pa en snokladd klippa eller berg och se ut over en vy som ingen annan manniska tidigare sett ut over kittlar mig enormt. Jag hoppas bara att jag inte ar sa fysiskt nedbruten att jag inte kan njuta av det om vi verkligen klarar av att ta oss dit.

Ar jag redo for Kunlunbergen? Jag har i alla fall laddat upp med 32 kilo mat. Dessutom kommer jag kopa ytterligare 3-4 kilo. Bland annat har jag inhandlat 72 paket nudlar som jag krossat och forvarar i den stora bla sacken. Dessutom har jag 1,5 kilo torkat jakkott, 5,2 kilo havregryn, 3,150 kilo mjolkpulver, 3 kilo notter/torkad frukt, 1,5 kilo choklad, 1 kilo ris, 3 kilo kinesiska armekex, 600 gram valnotspulver och ett halvt kilo jordnotssmor och massa annat gott.

Sa har ser en cykel med 32 kilo mat och vinterutrustning som pallar ner till minus 30 ut. Vet jag egentligen vad jag gor…? Helt arligt ar jag osaker pa om det gar att cykla med sa har tung utrustning. Sen kommer jag lagga till vatten och 4 liter bensin till koket. Gamle Surly knakar illa och ar inte pa humor…

Hur tog vi oss da fran Hong-Kong till XXX. (av vissa orsaker vill jag inte namna vart vi ar just nu. Enligt rykten ar de uniformerade maniskornas tentakler betydligt langre an vad ni antagligen tror dar hemma.)
Jag kan dock beratta att vi inte har cyklat en meter. I fran Hong-Kong tog vi oss over till Shenzhen dar vi sov over pa flygplatsen for att spara nagra kronor. Pa morgonen flog vi nordvast i drygt tre timmar. Sen vantade en bit i buss och nagra timmar med tag. Val framme tillbringade vi aterstoden av natten pa ett internetcafe. Pa morgonen letade vi reda pa ett hotell som vi nu har som baslager.

Ni kan onska mig lycka till genom en kommentar och vill ni veta hur det gick kan ni prenumerera precis HÄR.
Sen vill jag be om ursakt for att en del av er inte har fatt uppdateringarna hittills under resan. Det problemet har nu rattats till.

Till sist: Jag kommer vara off-line ett tag…

Denna resa gar i samarbete med:

The Best of Sweden

outnet.se