Nu har jag trampat mina forsta tramp pa afrikansk mark sen midsommardagen 2007. Jag har varit med om valdigt mycket – sa mycket sa att jag inte orkar skriva och beratta om det… Ni vet hur jobbigt det kan vara att skriva – ibland orkar ni ju t ex inte ens kommentara mina inlag Jag lovar dock att ni kommer att fa historierna pa ett eller annat satt i framtiden. Men just detta inlagg far bli en lat mans hyllning till kameran.

Azrou by night. Har borjade Marocko att bli intressant pa allvar. Strax utanfor byn finns en skog dar en apflock haller till och jag tror att flocken ar Afrikas nordligaste. Tyvarr sa sag jag inga av dem. Innan jag kom hit sa hade jag passerat Chefchauen och Meknés. Jag hade ocksa hunnit med att ta taget till Rabat for att hamta ett nytt svenskt pass som lag pa ambassaden och vantade pa mig. Jag besokte ocksa Mauretansk mark och lyckades komma darifran med ett visum i det nya passet.

En by som jag hade turen att passera pa en marknadsdag. Dagen innan jag nadde Imilchil.

Manga brukar fraga mig vad jag gor nar dagens cykling ar over. Har har ni svaret. Jag forkrymper mig sjalv och anvander taltet som studsmatta. Taltet har jag satt upp nara toppen pa passet innan Imilchil.

Toppen pa passet innan Imilchil. Byn Imilchil ar fo kand for att ha en giftasmarknad dar herdar kommer ner fran bergen och valjer fru. Eller om det ar byns kvinnor som valjer de nerkommande herdarna. Nu for tiden ar det hela dock mest ett turistjippo.

Attackerad av barn. Jag valjer att inte vara resepolitiskt korrekt utan ska beratta en val bevarad hemlighet: Vad har jag haft mest problem med genom aren? Korrumperade poliser? Byrakratiska regler ifran Mars? Fulla soldater med stora vapen? Turkiska hundar? Trafik? Ranare? Ormar? Tse-tse flugor? Nej, det som jag har haft mest problem med ar barn. Tyvarr sa finns det inget varre an en okontrollerad massa av aggressiva barn. Tjejen langt bak i lila byxor stal en vattenflaska. Ingen stor sak naturligtvis, men a andra sidan sa har jag aldrig nagonsin blivit bestulen av en orm…

Pa toppen av det 2700 meter hoga Tizi n Tirherhouzine – antagligen det hogsta pass pa denna resa.

Mat vid mitt kvallslager mellan Tizi n Tirherhouzine och Todra Gorge.

Todra Gorge

Ifran Todra Gorge sa hade jag tva langa dagar av asfalt, men sen vek jag av vagen och cyklade en dag off road mot sanddynerna vid Erg Chebbi. (Alltsa jag passerade inte byn Merzouga, utan kom ifran norr) Lagg marke till pinnarna som jag spant fast pa cykeln – de ar till pastakokningen…

Pa vag mot sanden. Jag foljde stolparna som man kan ana till vanster om mig nara horisonten pa bilden.

Oknar ar en helig plats for bade krigare och poeter. Var det nagon som en gang sa. Tror jag.

Har krigar jag mot sanden.

Matlagning vid Erg Chebbi. Hur kan man vilja bo inomhus i en sadan omgivning?

Nar jag krop ur taltet for tandborstning en sen kvall sa sag jag en rorelse i ogonvran. Nagot forsvann ner i en hala i marken. Jag borstade klart tanderna och satte mig pa kna, enbart iford kalsonger, och slog lost med en pinne framfor halan. Skorpionen kom snart ut med svansen i vadret. Det var en underbar kansla att ha kameralinsen 10 centimter ifran ett djur som eventuellt kan doda mig. Man kan gora en uppskattning over hur giftig en skorpion ar genom att titta pa den relativa storleken som djuret har mellan sina ”klor” samt ”svansen”. Denna art ar darfor, ganska sakert, rejalt giftig. Tjock svans och sma gripklor = antagligen valdigt giftig. Liten svans men stora klor = mindre giftig. Men om det ar sa i 100 procent av fallen vagar jag inte svara pa.

Jag slet mig ifran oknen och korsade Atlasbergen for andra gangen.

Vagen nerfor Tizi n Tichka.

Jag campade en natt nara toppen pa passet och pa kvallen klattrde jag uppfor en kulle eftersom jag ville se hur det sag ut pa andra sidan. Sanningen fick mig nastan att grata.

Ifran Tizi n Tichka sa rullade jag ner till Marakesh. Jag kommer inte att cykla pa ett tag nu – jag ska vanta pa att sommaren blir till host. Och jag kommer i stallet soka mig tillbaka till bergen, men till fots.

Jag hoppas att jag orkar skriva mer nasta gang.

/Lars