För inte så länge sen så vaknade jag i mitt tält nära Kaspiska havets västra strand och kände både vemod och något som kanske var hemlängtan. Jag hade nästintill cyklat non-stop i ett och ett halvt år. Jag hade trampat tvärs genom Afrika. Bitvis genom Sydamerika. Jag hade blivit stenad i Etiopien, imponerats av en giraff i Zimbabwe, cyklat förbi solbadande kajmaner i Paraguay och jag hade blivit arresterad-light i Jemen samt cyklat genom Kaukasus i 25 minusgrader. Jag var mätt av vägdamm och kände att det var dags att vara hemma i Sverige ett tag.  Jag packade ihop tältet för sista gången och tog mig in till Baku och flög hem. Jag slog mig ner strax norr om Stockholm. Jag fick ett nytt jobb där chefen skickade mig till skolbänken över vintern för att jag skulle få den rätta behörigheten. När kursen var slut så gick jag tillbaka till chefen och berättade att jag skulle sluta. – Jag ska ut och cykla, sa jag. Chefen skakade på huvudet och suckade djupt.

Först hade jag tänkt att cykla från Mexiko till Alaska. Men det var vid närmare eftertanke för… För lätt, kanske? Sen skulle jag cykla mytomspunna ”Road Of Bones” i Sibirien.  Men efter en tids planering övergav jag tillfälligt idén på grund av rysk byråkrati i kvadrat. Nästa idé var att cykla runt Himalaya. Delhi till Delhi via väldigt mycket berg. Då fick jag ett mail av Janne Corax: Tibet är mer stängt för cyklister än på många många år. Till 99% omöjligt. Mobila checkpoints och mer krut i de gamla vanliga fasta. Soldater med hundar och stora strålkastare på strategiska ställen som broar och serpentinvägar. Dryga böter, deportering och eventuell cykelkonfiskering om man skulle åka fast under ett försök att smita in. Cykelkonfiskering?? Nä – Tibet får vänta. Nästa plan var att cykla ifrån Kaspiska havet till Stilla havet, via ”stanstaterna”. ”Transasia” kallade jag den resan för. Jag övergav också denna plan på grund av byråkrati och en osannolik uppvisning i inkompetens av Iranska ambassaden på Lidingö.

Men till sist så har jag bestämt mig. Jag svänger höger. Jag svänger höger mot Afrikas västra halva. Jag ska till Afrika! Jag vill se Timbuktu.  Jag vill se marknaden i Gorom-Gorom i nordöstra Burkina Faso. Jag vill veta hur det låter om morgonen i Ouagadougou. Jag vill se hur surfingen är i Sierra Leone. Jag vill återse Marocko, ett av mina absoluta favoritländer trots att jag inte varit där på nio år. I morgon flyger jag därför till Riga för att börja cykla mot Ghana. Jag ska till Afrika igen!

Till denna resa så har jag fått hjälp. Jag har fått kläder, tält och cykelprylar. Jag vill tacka för detta. Först och främst så vill jag tacka outnet.se – jag kommer att blogga på deras hemsida under denna tur parallellt som jag naturligtvis kommer att fortsätta blogga här på min egen sajt också. Av Outnet.se har jag fått en mängd kvalitativa kläder och en hel del andra prylar. Ett nytt mobilt palats har jag fått av Go Nature och cykeldelar har jag fått av Cyclecomponents.se, Cykelnetto.com, Skeppshult samt Racerdepån. Jag har också fått hjälp att bygga denna eminenta sajt av: Hedsoft, Julian Kommunikations samt av Daniel Peterson på travelaroundtheworld.se.

Kika gärna in på dessa hemsidor! Ni hittar allt i outdoor och cykelväg på dessa siter! Vill ni skaffa en egen hemsida så tycker jag att ni ska vända er till Hedsoft eller Julian Kommunikations.  Och planerar ni en backpackingresa, men inte vet hur man gör - kika in hos Daniel och läs hans ”Tips och Trix”.

Till sist så vill jag påminna er om att ni kan prenumerera på min blogg. Det är bara att anmäla er HÄR.

Med Vänlig Hälsning
Lars Bengtsson

Följ min resväg på kartan.
Visa lostcyclist på en större karta